De bar stor bred hatt alt. keps med stooora solbrillor under dessa samt en scarf runt halsen där huden är väldigt känslig. Säkert hade de sunblock cream över hela kroppen. De har sol året runt och har sett resultaten på många innan. Blivit avskräckta. Läderhud är inte snyggt. Cancer är inte kul…

 Jag har superkänslig tunn hud med många födelsemärken. Bränner mig alltid hur jag än försöker ”skýnda långsamt” i solen… Vill egentligen spara min känsliga hud som dessutom har anlag för tidiga  rynkor.

 Men ååå vad vi älskar solen och solbrännan hemma i Norden! VILL så gärna se ut som tjejjen i PIZ BUIN reklamen (i vit baddräkt på en vit yaht ni veet)  Samtidigt som det dåliga samvetet  för att tunna ut och förstöra cellerna i huden gnager i mig. Hur länge är man fräsht brun efter sin semester? Max en vecka håller färgen i ansiktet på mig! Inte värt att ligga och steka sig för färgens skull.. Men visst ser man helt annorlunda ut när man fått lite färg…

  Här i Thailand är det precis tvärtom!!! De älskar våran vita hud och säger alltid uppskattande till mig Ohhh nicee whitee skiin,, jag blr inte så glad som kämpat i 14 dagar för att bli brun. De har vitaste tjejjen  som tv hallåa, deras tvålar innehåller blekmedel osv.

 Fattiga har arbete på risfälten och andra utomhusarbeten. De är bruna här. Alltså , har man det fint ställt så är man blekansikte…

 Neej det är INTE avund, utan det är den där Blown Away känslan, rysningen man får som jag menar…Man blir upprymd och IMPRESSED helt enkelt!

 Det kan vara en pianist som spelar utan att titta på fingrarna eller noterna,  det bara flyter fram, de lever sin musik liksom…

 En dansare som berör en till tårar. Fotbollsspelare som leker med bollen som en förlängning av foten.Operasångerska… Trollkarl med  trix där man inte hinner  fatta hur han bär sig åt.  Frisör som behärskar alla 250000 hårstråna och får dem att lyda under sina händer och kan skapa fantastiska kreationer så att det dessutom ser busenkelt ut.

De personer som jag beundrar för sin talang brukar inte acceptera att jag kallar dem GIFTED eller NATURBEGÅVADE. De envisas med att vara ödmjuka och kallar sig bara envisa och hårt tränande…TOM den inte alltid så ödmjuke Zlatan säger; Talang är inget värt, bara träna träna träna och fila på det. Igen och igen.

 För länge sedan kom jag  fram till att jag inte är Gifted på något sätt. Idag  inser jag att jag  bara varit FÖR LAT och inte tränat tillräckligt!!! Egentligen så SKULLE JAG mycket väl kunnat tex. dansat som Michael Jackson om bara min pappa TVINGAT mig och mina syskon så mycket som Michaels pappa måste ha tvingat dem innan de blev Janet och Michael!

 Jag kunde varit en världsberömd Spice-Girl stjärna om jag bara ORKAT springa på 100-tals auditions med min envisa mamma som manager! Jag kunde ha hoppat längdhopp längst i Sverige om jag bara hoppat samma sura hopp några miljoner gånger…

  Min man tycker att jag är världsbäst på att prata iaf. Hmmm jag har iofs. tränat en hel del på detta…

(Ps. Alla är bra på  DET DE GILLAR att göra.)

                                                                                                                                                                                               SNACKA

                                                                                                                                                                                          GÅR JU!!!

 Jag registrerar att bara han bär hjälm. Blir lite irriterad över den detaljen. Sedan blundar jag och försöker föreställa mig hur hon känner sig därbak på moppen och hur hon tänker  precis  i detta ögonblick. Armar och ben runt en gubbes kropp. Påväg i mörkret.

  Hon ser ut att vara max 18år och är sådär liten och tunn som de ofta är här..! Påväg till något hotell….För att göra gud-vet-vad med honom…Jag hade aldrig klarat av det.

 Visst förtjänar säkert även denna man lite kärlek och närhet!  MEN MED EN GUMMA I HANS ÅLDER!!!

 Jag kollar ner på Poccahontas igen och hon tittar upp emot mig en halv sekund.Hennes ögon är  ledsna. Inte rädda. Undrar om hon hann se vad jag tänkte.  De svänger av till vänster in i en gränd och är borta.  Jag vill hämta tillbaka henne, befria henne ifrån Håriga Gubben. Betala borgen till Gud eller vem fan som helst. Som att släppa ut alla päls- minkar-känslan.

 Men de klarar sig inte ändå, även om de kommer undan ikväll. Många vill ha en mink runt sin kropp, få värme… Marknaden finns och den kommer alltid att finnas…

 Många känner nog igen sig. Rastlösheten och ledsamheten innan man finner lugnet. Konstiga tankar får nu tid att bosätta sig in my mind…

 Obearbetad sorg vill bli bearbetad nu och knackar på. Vill upp till ytan… Vi som lyckats så bra (min hjärna och själ) med att sopa ner allt jobbigt med jobbigt jobb istället. Att göra saker, stora och små projekt, var det bara för att inte få tänka jobbiga tankar? Militäträning i skogen i minus 10, åhh så bra det känns när det gör ont överallt utanpå!

  Javisst är det bra att vara ledsen och skönt att gråta ut ibland.  Jag själv har inte tid med sådant som är smärtsamt, särskillt inte på semestern! Då ska man vara glad och familjär! Jag har blivit fysiskt sjuk istället. Ont i halsen feber och hosta. Jag kanske behöver ta en sorg och deppvecka uppe på något berg, helt isolerad. För ingen hänger väl med på en sådan tripp? Jaa istället för  Fritidsresor” couple” eller ”family” skulle jag kunna ordna lite annorlunda rese- paket. Vad sägs om Apollo prosac eller ving ding ding? Eller kanske ett hotell för bara Gay couples-people?  Hmm bra affärside helt klart!

 Många som arbetar mycket flyr ifrån något. Men allt kommer ikapp och du kan inte flyga, cykla eller bila ifrån. Nu ska jag låta mig vara trött och deppig i lugn och ro tills imorgon.

 Jag sitter i baksätet i en vit Ford Sierra. Fram i bilen tysta mannen och mitt barn i bilbarnstolen (varfor heter det inte barnbilstol?) vi är på väg till IKEA i Kållered. Den i vid Bäckebol fanns  ännu inte på ett par år. Låten I will always love you spelas på radion. Jag känner mig så långt borta, känner igen mig i låten som huvudet på spiken: We both know, Im not what you youuu  neeed,   Blir helt iskall. Jag måste gå, även om det är jobbigt, för detta kommer aldrig någonsin fungera.

 Whitney Houston påverkade mig hela min ungdom på olika sätt, drömde om att se ut som henne,ha hennes frisyrer, dansade och partade till hennes musik, var ledsen till hennes låtar…Blev imponerad utav hennes starka röst (One moment in time…) Idag förfasad utav hennes död, besviken ledsen uppgiven.Drogerna, alkoholen..Hon var ju en mamma för tusan! Sånt slöseri med talang…

 Man måste lägga ner tid, fokusera på detaljer, hårt arbete, passion!

 Sedan när utdelningen kommer så får man mer arbete för att hålla sig kvar ”däruppe” och mera ansvar om stötte butik, fler personal, mer utgifter. Fast det är då man slappar till sig istället. Tycker att nu förtjänar jag lite vila. Man kollar med andra saker, istället för det vesäntliga, dvs kunder, klienter, personal, att utvecklas. Så får man börja om på nytt igen, ifrån botten många gånger…

 När det går bra ska man satsa ännu mer, på reklam, underhåll, förbättringar. Istället gör man det oftast när det redan är sämre tider och då är det försent (vårda äktenskapet INNAN ni behöver specialhjälp)

 Det är så det är för alla i livet. Det går sämre ibland, och jättebra ibland. Alla och ALLT hamnar i kris/svacka.Måste alltid vara på hugget, och kämpa! Vem orkar det jämt? I kärlek, jobb, vikt, träning osv? Ibland måste man falla ner, för att orka vända uppåt igen…

 Den här månaden som alltid är lite lugnare, så tillåter jag mig att landa lite, låta alla projekt vila/mogna. Jag spänner min pilbåge bakåt och skjuter iväg den längre bort sedan! Jag går påt igen, utvilad, fräsh och med nya ideer. Ny energi.

  Längtar till våren, Valborg, Studenttiderna och Svenska Sommaren :)

Den handlade helt enkelt om vad folk ångrade mest där de låg på sin dödsbädd. En sjuksköterska som arbetade med människor i slutskedet, började blogga om deras funderingar och just vad de ångrade mest. Hon undrade om de ville dela med sig och på så sätt varna oss andra. Hon var själv chockad över svaren om deras ånger.

Hennes blogg blev så populär så hon skrev en bok. Hursomhelst så handlade ingenting alls om att man skulle rest mer, eller haft mera sex, pengar eller sådant, utan om att man inte förverkligat sig själv! Inte ens hälften utav sina drömmar förverkligar man under livet.

Jag möter människor så gott som dagligen som inte ens vågar klippa av sig sitt hår eftersom deras man, syster, mamma eller vänner inte tycker att det skulle passa. Vi gör val som andra väljer åt oss. Lever efter andras pipor.

Så där har ni svaret på livets största miss nr 1. Sedan på andra plats kom det här med att man arbetar så mycket och är ifrån sin partner och barn, naturligtvis så önskar de flesta (särskillt män) att de inte arbetat så mycket utan njutit mer utav barnen och familjelivet…

En annan grej var att man inte tillåtit sig att ha riktigt freaky roligt och skrattat mer. Med sina vänner. Man har arbetat bort sin tid och inte hunnit med sina vänner… Nej  detta tillåter vi inte i fortsättningen! Vi ska umgås, skratta och vara glada!!!Göra det VI känner för! Jag tror att vår generation kommer att gå våran egen väg, modigare och tuffare och gladare än någon annan generation (tänker på fotbollskillar som ”kommer ut” mm)  Ha en fantastico helg därute, och glöm inte kalsonger med långa ärmar på. :D

På min skola i förorten klarade jag mig genom att spela säker och komma med rappa snabba svar när någon försökte ”ge sig på mig”.

Jag försökte oftast försvara den som blev  retad eller trackad.. Men jag kunde varit mer med de ensamma. Kunde valt de lite sämre till mitt lag när vi paxade (tänker ofta som vuxen på hur dåligt detta sköttes utav lärarna eftersom de sämsta alltid fick stå kvar där med skammen att ingen ville ha dem med)

Idag så var det en utställning på  Stadsbiblioteket. Där kunde man träffa fd mobbade barn (som nu var framgångsrika vuxna) och även föräldrar som mist sina barn i självmord efter svår mobbning (ca 50 barn och ungdomar per år i Sverige).

Tänker på hur många det är som sitter HELT ensamma i skolornas matsalar varje dag i vårat land.Blir mobbade genom nätet… Lärnarna har för många elever så de hinner inte se  hur eleverna mår. I ett fall där elever bundit fast en annan elev vid en stolpe, ville inte skolan veta av händelsen (som även lagts upp på youtube och facebook), då detta inte inträffat på skolans område utan strax utanför…

INGEN SKA BEHÖVA SITTA ENSAM. MOBBARE MÅR OCKSÅ DÅLIGT. BARN SKA ÄLSKA ATT GÅ TILL SKOLAN!

Att säga ett litet HEJ kan rädda liv!

Linda är verkligen proffsig i sitt möte med människor..Vi kände oss direkt avslappnade trots kameran. Vi blev extra glada över hennes reaktion när vi TADAAA vände henne om! Då hade hon satt i 160 extensions samt en fejk lugg på! Såå Vacker, charmig och söt!

   Jag tror att vi hela tiden blir utsatta för prövningar och då är det meningen att ta lärdom utav dem.

   När vi hör om naturkatastrofer som tex. Tsunamin (eller 9/11) så blir vi ödmjuka. Vi lämnar våra egna problem åt sidan en stund och känner enorm tacksamhet mitt i fasan. Åhh tack gode Gud att jag inte bokade resan just då! Efter ett tag så bleknar fasan och med den ens tacksamhet. Ibland stänger vi av våra hjärtan för allt lidande i världen, det blir för tungt att bära.

 Även positiva saker kan funka som en väckarklocka. Ens småsyskon bildar familj före en själv! Eller tar körkort, eller skaffar en fin utbildning.  Att höra sig själv sjunga på  en inspelning… Att se sig själv full och tramsig på en inspelning…

  Det är viktigt att vakna upp ur sin dvala då och då. Jag vaknade till när jag träffade en Afghanistansk flyktingpojke (som jag bloggat om) nyligen. Han fick mig att krama och mysa extra mycket med mina egna små barn. Den största lyckan uppnår vi när vi känner tacksamhet, och den kommer efter väckarklockan ringt.  Jag ville bara ringa lite i den åt er!

 Ps. Flyktingpojken träffade jag även idag och han går i skolan nu och trivs jättebra med tanke på omständigheterna. Han visade sina kulhål i benen och blev road över min chockade min. Han hälsade på mig genom att trycka på en punkt ovanför tummen. Ett underligt trick som fick det att knäppa till högt och jag fick lite ont. Han visade även på min andra hand, men jag kunde inte göra om det på någon annan…Weird!!! Han tycker vi är Weirda i Sverige, som Gullar med Hundar och har dem inomhus..Han säger WHYYY WHYY kiss dogs? I dont understand this! hahahaha